Meny

Polarn, polisen och körkortet

gsx

 

När jag var i tonåren brukade jag köpa och sälja mopeder. Det var ett lysande tillskott till en annars skral kassa. Det var ganska lättförtjänta pengar då jag insåg att de som just fyllt 18 skämdes kopiöst över att ha, eller ens ha haft , moped och blev med det prutbenägna värre om jag bara försvann lite kvickt med skämmoppen. De som just skulle fylla 15 var så till sig i trasorna att de kunde köpa precis vad som helst till vilka pengar som helst bara det kunde klassas som en moped. Vad som helst som knattrade köptes utan något som helst närvaro av rimligt förnuft. Bara den matematiken gör att sparvarna flyger in i munnen på den som alls gör affärer. Då ”alla” på den tiden körde moped så var den totala omsättningen av fordon också ganska hög.

När jag blev äldre så flyttade jag mitt omsättningsfokus till lätta motorcyklar och därefter till tyngre sådana. En av gångerna jag stod med annons i Gula Tidningen så var det en polare, vi kan kalla honom Torbjörn, som var intresserad och till honom kunde jag så klart släppa hojen för en lägre slant än Gula Tidningen-kunderna. Som alltid så är återinförande av annonser ytterst olyckliga ur en försäljningsstrategisk vinkel och durationen för en annons var faktiskt kortare på Gula Tidningen-tiden än den är idag med Blocket. En hoj utannonserad på fredagen fick inte ligga kvar på tisdagen då nästa ”Gulan” kom. Då var man momentant ett prutoffer för köparna.

gulan

Hur som, Torbjörn som hade påbörjat bilkörkortstagandet kom cyklande och tittade på min Suzuki GSX 1100 av 1981 års modell. Då jag visste att han kört cross i massor av år så var det inte så fasligt långt bort att ändå låta honom ta en tur på motorcykeln han trots allt ville köpa.

Med sina Ray-Ban och en henninglånad Kiwi K10-hjälm brölade han iväg på den blankfina GSX:en med ett Alpha 4-1 som var lika öppet och tomt som sommarjäst blodpudding är osmaklig. Vi får nu inte glömma bort att polaren här faktiskt fick köra trots att han saknade körkort för fordonet i fråga.

Vad som nu hände har jag fått berättat för mig ungefär såhär:
Torbjörn svängde in på macken i Vallentuna där vi båda bodde. Han tyckte att den var lite väl lite luft i fram och ville så klart åtgärda detta för bästa körkänsla. Precis som han svänger in mot macken möter han en mc-polis. Den synen får honom att stänga av motorn för att inte påkalla lagens obehagliga uppmärksamhet mer än nödvändigt. Hojen lät som tidigare sagt ganska duktigt. Färden stoppar precis utanför korvkiosken och någon knapp minut efter att Torbjörn stannat så stannar mc-polisen intill och hälsar artigt och fortsätter sitt sociala beteende med att säga att han hade en likadan GSX hemma. Efter lite allmänt prat gör sig polisen redo att åka vidare. Precis då kommer en annan kompis åkande, vi kan kalla honom Johan Larsson, om känner igen både förare Torbjörn och min motorcykel. Han stannar raskt bredvid polisen och utbrister med blandad häpnad och bestörtning:
-Näää, faaan vad otur! Har du torskat för olovlig?

Polisen påbörjade sakta avknäppning av hjälmen igen medan Torbjörn slog ner blicken i djup ilska över polarens Johans onödigt ordhala trut.

2673360513

Polismannen lär ha bjudit på ett brett smil och sagt till Torbjörn, som med en bot för olovlig körning i bakfickan började leda hojen hemmåt mig till, att ”Gå försiktigt!”

Som alltid när det gäller såväl affärer som möten med poliser så gäller det att inte säga för mycket, något man kan hoppas att Johan Larsson fick med sig vid händelsen.

Någon affär blev det givetvis inte. Inte med Torbjörn i allafall.

Kommentera