Meny

Dagens motorcykel – Suzuki GSX400E

Hojen på bilden har inget med artikeln att göra.

Hojen på bilden har inget med artikeln att göra.

Modellen jag pratar om idag är nog att jämställa med motorcykelvärldens ghetto. De är alla nergångna, gamla och komplett renskrapade från någon form av charm. De som äger dem gör det av konsekvens. Ingen drömmer om en GSX400E. Har någon haft en så är det garanterat lågvattenmärket i hela deras motorcykelhistoria. Men, hellre en GSX400E än ingen hoj. Precis som en bostad i ett riktigt tvättäkta ghetto. Alla vill därifrån.

En gång i tiden jobbade jag på en mc-firma i Sundbyberg. Jag råkade dagen detta handlar om stå på verkstaden och en kund kom in och ställde sig och tittade på utan att störa ens de som hade för yrke att ta emot kunder av detta snitt. Av alla snitt förresten. Efter en stubnd frågar en av meckarna om han ville ha hjälp.
Kunden ville inte låta sig störa och skruvade lite på sig och menade att han bara egentligen ville ställa några frågor.

-Jaha, svarade mecken med höjda ögonbryn.
-Jo, började mannen, jag har en GSX400E och den har börjat gå lite dåligt.
-Jasså, hur då då?
-Kan en motorcykel gå olika bra på olika växlar, frågade kunden.
-Njaej, svarade jag och mecken i kör.

Kunden förklarade en stund hur hans motorcykel gick bra och bar stark som en björn på ettan och tvåan men varefter han lade i högre växlar som kroknade hojen till att nästan inte alls orka på fyran och uppåt. Motorväg var otänkbart. Jag och mecken ställde frågor och kunden bedyrade att han smort kedjan ordentligt och att han inte slarvat med service. Problemet hade uppstått helt plötsligt. Helt oväntat och oförklarligt. Över en natt.

Vi kunde inte begripa kombinationen med björnstark på ettan och bara slöare för var växel till att inte ens orka motorvägsfart.

Till slut gick vi ut till kundens motorcykel och fick oss förklaringen lika omedelbart som en råttfälla slår igen på fingrarna.

Karln hade monterat jordens största kåpa på sin GSX. En kåpa så stor att motorhuven på en De Soto såg behändig ut att bära omkring på.

-Ja, jo, utbrast kunden, det var när jag monterade kåpan! Kan något ha hamnat i kläm?

-Nej, min herre, svarade vi. Men om du så puttade hojen ner för ett grandiost stup med en kåpan skulle fallhastigheten aldrig överstiga sju kilometer i timmen.

– Den är jättebra, sken kunden upp, allt vinddrag är som bortblåst.

Vi kunde tro det. Hur vi än vred på saken på vägen tillbaka in så hade karln gjort en fruktat oönskbar motorcykel ännu mer oönskbar.

Kommentera