Dagens motorcykel: Kawasaki ZXR750 1989

| 4 mars, 2014 | 6 kommentarer

Jag minns ännu första gången jag såg en Kawasaki ZXR750, det var på MC-mässan i Stockholm och jag var sjukt nernördad i sporthojar. Vad jag såhär i efterhand inte kan komma på var maskinens prestanda. I en tid när toppeffekt och sådant var det enda som betydde något tog sig den lilla ”felstripade” kawan in. Hur kunde någon komma på idén att smälla på dekoren helt bakvänt alla andra? Hur som kanske det var just detta som satte allt ur spel.

Idag förstår jag att det ett fantastiskt fenomen att ZXR750 fick gratis tillträde till mina drömmar utan att jag lade dess prestanda på minnet. Jag brukar komma ihåg tekniska fakta jag en gång pluggat in men för ZXR är båset för fakta och siffror tomt. Kompisarna brukade snacka om att Yamaha FZ750 och Honda VFR750F hade lika mycket effekt (106 häst vid 10 500 rpm och cirka 220 kilo tom för båda två. Du ser vad ett nördhuvud sitter inne med) och torde gå lika bra men ovetenskapliga argument om effektkurvor och vridmoment fick oss att snurra bort oss helt. Vi kände heller ingen som hade en FZ så vi kunde prova.

Tillbaka till den första titten förutom i kataloger och i tidningarna. Minnet av ZXR:en är att den var så sjukt låg och sportig. Lackeringen var, och är, förförisk. Det som kanske satte sig mest var de rejsriktiga dammsugarslangarna. Något vem som helst som kan det minsta om hojar kan referera till om du börja prata grönvitblåa kawor. Bara deras närvaro gjorde att hojen toppade 20 blås mer.

Kawasaki ZXR750 är än idag en drömhoj. Drömhoj i aspekten att de är så sällsynta. En ZXR750 är inte så vansinnigt dyr de få gånger de kommer ut på annons, men det sker så sällan att det är försvinnande sällan. Åtminstone om vi söker fina samlarexemplar som inte dött ihjälgasnings-, skändningslackerings- eller söndermeksdöden. I allfall om vi prompt ska ha den grönvitsblåa. Rödsvartgråa kan dyka upp ibland, men de har inte samma magnetism, åtminstone inte på mig.

För ett år sedan träffade jag på en herre som hade en ZXR750 89:a hemma i garaget, jag frågade med höjda ögonbryn om det gick att skaka loss den från honom? Ett så talande leende har jag till dags dato inte sett i livet.

Kategori: Nytt

Kommentarer (6)

Trackback URL | Comments RSS Feed

  1. Xmax skriver:

    Håller helt med om färgens magnetism. Kanske har Kawa rätt i att grönt är adrenalinets färg.

  2. Sorin Srbu skriver:

    Felstrajpad? Hur då?

  3. Sorin Srbu skriver:

    Aha!
    Tack.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *