Meny

Dagens motorcykel – Kawasaki 750 Mach IV

Vad är det det som väger 192 kilo har 74 hästkrafter och ofta hade gummisidan uppåt?  Svaret är givetvis Kawasaki 750 Mach IV. Eller ”The  widowmaker”, som den också kom att kallas.

kawasaki_750_h2_mach_iv

Denna skapelse hade prestanda som var jämförbar med en samtida formula 1-bil. Den klarade i orginalutförande en kvarts engelsk mil på 12 sekunder. Det var bara ett problem. Den var mycket svår att hantera. Därav dess öknamn som på intet vis var oförtjänt. Som jämförelse kan man nämna att en Honda 750 från samma tid hade nästan 10 hästkrafter mindre samtidigt som den var nästan 40 kilo tyngre. Tvåtakts tekniken gjorde Kawan mycket accelerationssnabb om man kunde hantera den. Kawasaki 750 Mach IV såg dagens ljus 1972 och var en utveckling av Kawasakis tvåtakts trecylindriga 500-kubiksmotor som i grunden var tänkt för Moto GP. Det var nu tävlandet om att tillverka snabbaste standardhojen tog fart på allvar.

Den Engelska MC-Industrin var i princip dödförklarad, nu var det japanerna som dominerade. Kawasaki hade bestämt sig för att göra en maskin som framförallt skulle rasta och konkurera ut Hondas nya guldkalv CB 750F. Prestandamässigt lyckades man kanske men knappast när det gällde vare sig kvalité eller hanterbarhet. Ofta hörde man diskussioner och till och med vadslaging om hur lång tid det skulle innan nyblivna Kawa 750 ägare körde ihjäl sig. Så skedde tyvärr allt för ofta. Jag har också hört historier om Kawasakiägare som slagit runt och fått hojen över sig med mer eller mindra lyckad utgång. Motorcykeln hade också på grund av sitt klena chassi en tendens att börja wobbla redan i ganska låga farter vilket också gjorde den svårkörd. På 1974 års modell försökte man lösa problemet med en fabriskmonterad styrdämpare. Det hjälpte föga. Kawan var och förblev en farlig hoj.

Just en sådan motorcykel skulle min brorsa ha. Detta efter att han lagt endurokarriären på hylla. Han hade haft stora hojar tidigare men det var gamla förhållandevis trötta Engelska maskiner med betydligt klenare prestanda. Fördelen han hade var kanske att han som före detta enduroförare inte var särskillt ovan eller rädd för att åka på bakhjulet. En viktig egenskap för en Kawa 750-pilot. Slitaget av framdäck var nämligen minimalt på en sådan. Brorsans Kawa var blå och utrustad med TT styre och ett 3 till 1 system inhandlats från Roffes motor. I övrigt var hojen orginal. Jag och min bror är inte alls samma typ av motorcyklister. Brorsan har alltid varit den som velat ha det som får snabbast så valet var kanske inte så oväntat. Som nybliven tonåring närmade jag mig hans blå best med skräckblandad förtjusning. Jag minns en av de första gångerna jag fick åka med honom på Kawasakin. I stans enda rondell lade brorsan ner Kawan så att det sprutade gnistor om vänster fotpinne. Jag klämde honom i “sidfläsket” så han fick blåmärke. Den enda kommentaren jag fick av min bror som antagligen tyckte att han lyckats med sitt uppsåt var:

– Var du rädd eller?

Nej, tänkte jag, jag var inte rädd. Jag var skiträdd!

 

Dagens motorcykel är en artikelserie där författaren orerar fritt runt modellen. Det kan vara minnen eller drömmar, vad som helst förknippat till motorcykeln i fråga.

Kommentera