Meny

Blogg – Gammal nog för custom

14-hd-cvoIdag satt jag på min gamla Africa Twin och fesagasade mig genom kurvorna på den nya hemvägen jag skaffat mig.

Vi tar det här i rätt ordning nu. Jag har skaffat mig ett torp lite söder om Arlanda norr om Stockholm. Jag bor på landet. Sedan några veckor liar jag gräset, eldar ved i spis och slår ihjäl mygg med mjölkpallar.

Jag bor lantligt. Nästan i dåtiden. När jag puttrar iväg i björkallén masar jag mig iväg i ett tempo som får mig att drömma om en hoj lik Kawasaki W800. Kanske just en W800. Helst en riktig veteran men då jag meckar ohyggligt dåligt så är de illa valda alternativ. En W650? En scrambler? Mitt i allén tänker jag att en H-D kanske skulle passa.

H-D kanske skulle blivit valet om de inte var så custiga. Jag vill ha en hoj som är vad TR1 nästan var när den kom. En bra hoj som var en ”vanlig hoj” men med en customs motor. Men jag vill ha dåtidsstuk. Den måste ha charm, det hade inte TR1. Jag vill inte sitta bakåtlutad men jag … Mitt i meningen kommer jag av mig. Jag har blivit gammal.

När jag var 20 kunde jag inte förstå de människor som ens tittade åt en GSX-R 750 när det fanns en 1100. Det var lika fiffigt som att köpa skor styckevis. Alla som inte höll fullt var idioter. Förstå mig inte fel, jag vill verkligen att alla som kör förbi mitt torp på en av Stockholms finare mc-vägar ska gasa och visa att de menar allvar. De som fiser runt ser jag med förakt på. Men när jag själv kör ska det antingen vara fullt ös med undermåligt eller gammalt maskinmaterial eller skönfisande på en hoj som gör att jag trivs i 60 av de 70 tillåtna.

Precis det jag så föraktade. En touringräv som inte tillvaratar motorcykelns så fina fartresurser. En nörd. En fegis. En tönt.

 

Idag slog det mig dock varför jag tänkte så och varför de yngre tänker så, om de fortfarande gör det. Tills du är 15 får du nöja dig med att gå eller cykla. Från 15 får du köra moped, i mitt fall var det trygga 30 knyck. Den dagen du får släppa på helt ohämmat (Ja, det var så på den tiden innan vi kunde eposta varandra) och bara efter att ha kört upp köpa den lokala handlarens vassaste hoj och öppna spjällen helt. Kanske till och med kasta bort trottlarna och köra på konstant fullgas. Jag vågar lova att jag sällan skulle ha märkt om någon snott mina trottlar på den tiden då det begav sig.
Öset blir ett självändamål. Ett uppbrott från den hastighetsbegränsade barn- och ungdomen.

Men tiden går! Vi prioriterar om och känner för annat. Jag har gasat så mycket i mitt liv (och vill fortfarande ta min GSX-R750 och leka TT på de nya hemvägarna – tro inte annat) att jag nu uppskattar riktigt dåligt maskinmaterial. Att få ta kurvan med en hoj med för lite effekt och för taskig väghållning att det blir en utmaning. Jag kanske inte alls behöver en utmaning. Jag vill hålla samma gas och varv hela vägen och varken röra gas eller broms. Bara hålla mitt eget lilla max inom de parametrarna.

Men, som nybliven torpare känner jag att jäklars vad skönt det skulle vara med en fin gammelhoj som bara tuffade och tog mig dig jag skulle. De som väntade på mig fick finna sig i att jag kom lite som det blev.

I ett torp och på en sköncykel är tiden något andra får slava under.

Så var inte min ungdom och min dåtid hatar mig för min nutid. Ser jag ut som att jag bryr mig?

Kommentera