En resa ska inte planeras sönder, några tips

Planeringen är halva nöjet med en hojsemester menar en del. Och visst, nog är det roligt att sitta med kartan framför sig och drömma om vad som komma skall även om jag personligen föredrar själva resan. Men även till dig som älskar att planera kommer jag med det här rådet. Planera inte in i minsta detalj. Även om vi alla har lite olika inställning till resandet så tror jag att många tar så hårt på planeringen att det riskerar att ta bort den spontanitet som är motorcykelkörandets största fördel. Det är på semestern du skall kunna känna att det är du som rår över tiden! Jag gjorde själv dessa misstag i början men nuförtiden tar jag det ganska lugnt, problemen blir ytterst sällan så stora att de inte enkelt löses utomlands på samma sätt som om du åker några tiotal mil i Sverige. (Bildcred: Resia)

Efter kanske 70 000 mil på Europeiska vägar har jag snart sett varje hörn av Europa, i varje fall nog för att våga ge mig ut utan vare sig karta eller GPS. Då hittar man de bästa hojvägarna och hotell finns överallt. Men östra Europa var länge jungfruelig mark för mig även om jag försökt ta igen det på senare tid. Det passade mig helt enkelt inte att åka bakom järnridån. Nu bjuder dessa länder istället på något som är ovanligt i västra Europa. Orörda miljöer. Ta bara en sådan sak som nordöstra Polen där nationalparken Białowieża bjuder på en sagolik och närmast orörd natur där du lätt hittar bison.

Eller Müritz, halvvägs mellan Berlin och Östersjökusten, med sin enorma bokskog som bedöms som Europas största. (Bildcred: Wikimedia / Botaurus). För att inte nämna Baltikum med sina små vindlande vägar och häftiga platser som Rummu Karjäär, ett övergivet fängelse med tillhörande spektakulärt stenbrott som översvämmats och nu blivit ett dykparadis. Och Tatrabergen, mumsigare än Alperna, och Gorges du Verdon som är hur häftigt som helst, och Pindos wow….

Men jag kan nog rabbla platser i all oändlighet och ändå upptäcka att det finns platser jag ännu inte hunnit se, kanske är det samma sak för dig. Ta råd av lokalbefolkningen, de vet alltid bäst och med en karta går det att peka sig fram.

Möjligen är du en av dem som ska ut på en långtur för första gången och känner dig lite nervös? Då kan du vara helt lugn. Du har inte kört några av vägarna förut och kan inte köra fel, du kan bara råka ta en annan väg. I synnerhet om du ser en riktigt inbjudande kurvig och naturskön väg. Ska planeringen hindra dig från att välja den? Naturligtvis inte! Så hittar du en fantastisk väg som du tycker ser mysig ut, kör den! Det du kommer att ångra mest är det du inte gjorde. Stress är semesterns fiende. Kör hellre färre mil men njut av det du ser. Du kommer ändå inte att kunna se allt under en resa, inte ens under ett helt liv. Bättre med kvalitet än kvantitet.

GPS är inget universalmedel för en lyckad tur. Visst har navigatorn sina fördelar men någon överblick ger den inte. Till det behövs en karta, faktiskt gärna två. En som täcker hela det område du ska besöka och en detaljerad för det mer begränsade området du just för stunden befinner dig i. GPS:en gör mest nytta i stadsmiljöer och där befinner jag mig ändå sällan, möjligen även om man kör vägar där vägskyltar är ovanliga men då brukar avtagsvägarna vara få. Men tänk på att om GPS:en har en solskärm blir den mycket lättare att läsa av.

De flesta tror sig kunna göra längre dagsetapper än vad som är rimligt. Personligen tycker jag att ett snitt på 25 mil om dagen är lagom. Då har du möjlighet att stanna och ta det lugnt där du vill och räkna milen över en period, inte dag för dag. Och framför allt, lås inte upp dig med att du skall vara på en viss plats alla dagar. Lägg däremot in etappmål som att det datumet skall jag vara där. En vecka senare skall jag vara där. Allt för att inte hemresan skall bli en mardröm.

Delad glädje är dubbel glädje. Men för många är inte heller bra, det blir ett oändligt tankande, pissande och stannande av de mest fantasifyllda skäl. Och när du själv vill stanna ser du de andra försvinna i fjärran. Gruppkörning är lite speciellt och det bör man vara van vid för att det ska fungera på en långkörning. Själv kör jag i princip alltid själv, ingen passagerare och ingen kompis på ytterligare en hoj. Det har många svårt att förstå. Men jag rår mig själv, stannar när och var jag vill, väljer den mysiga vägen helt efter eget tycke och smak och träffar alltid spännande människor under resans gång. Köra själv är inte att vara ensam. Det är svårt att säga till andra hur man ska tänka, men mer än två hojar och fyra personer skulle jag avråda ifrån.

Koncentrera resan till det du verkligen vill se, annars kommer du aldrig söder om Tyskland. Du behöver inte köra Autobahn för det, alternativen är många så länge du inte är precis utanför storstäderna och stora vägar stressar mer än mindre vägar gör. Dessutom missar du oftast alla smultronställen. Det finns inget mer stressande än att snirkla sig fram i oändliga motorvägsköer. Det är mycket roligare att åka vanliga vägar även om varje mil tar längre tid än köfri motorväg.

Njut av den lokala matkulturen. På landsbygden hittar du ofta fantastiska restauranger med måttligare priser än efter turiststråken, utnyttja det! Tänk bara på att på kontinenten är det vanligt med eftermiddagsstängt. Mellan 14 och 18 kan det vara knepigt att hitta öppna restauranger. Även om du kör motorväg, sväng av för att hitta mysigare matställen, räknar du milen som min rekommendation hinner du det utan problem och dessutom äta utan stress. (Bildcred: Wikimedia / Torsten Seiler)

Magsjuka är ett otyg. Inte för att risken är större utomlands men det kan ju finnas bättre sätt att tillbringa tiden. Ta med dig Imodium, några plåster och en skalpell. Resten löser du på plats.

Packa måttligt och vattentätt! Jag tror inte jag någonsin kommit hem utan att ha upptäckt att jag har oanvända saker. Det finns faktiskt butiker utomlands också, det går alltid att komplettera. Stannar du på mindre hotell kan du alltid be dem tvätta, det finns inte ett hotell som saknar tvättmaskin. Men ordentliga packfickor är guld värda, inte bara mot regn utan även mot damm. Tänk på att schampoflaskor och liknande kan läcka, packa i en tät plastpåse långt ifrån kameran. En vanlig hård tvål blir snabbt till ett fett damm om den inte är blöt när du packar den. Plastkassar är utmärkta att packa i och kan användas som strumpor i blöta stövlar om det kniper. Lita aldrig på begreppet vattentätt. Saker utanför packfickorna lägger du i en sjösäck, ofta kallad drybag, mer vattentätt finns inte. Spänn fast med för långa spännband, de kan komma till nytta när du minst anar det. Ta med en tunn, lätt ryggsäck som rymmer hjälmen så slipper du alltid bära den i handen om du stannar för att se dig omkring. Ta med dig några microfiberdukar, ovärderliga att göra ren visiret med, papper ska du aldrig använda. Använder du glasögon tar du med dig ditt reservpar.

Titta över din motorcykel innan du åker. Räcker däcksmönstret för den tänkta körsträckan? En punkaspray kan rädda en trist situation, likaså några plaststripes. Byt olja så att du inte behöver joxa med det under resan och fyll lite extra luft när packningen är tung. Har du en kedjedriven maskin tar du förstås med dig den bäst kletande kedjespray som finns, kedjan blir extra varm och slits snabbt på långkörningar, och så behöver du alla verktyg för kedjejustering, testa innan avfärd! Dessutom har du kollat att kedjan klara hela resan. Men dagens motorcyklar är så tillförlitliga att större problem hör till undantagen och hjälpen är sällan längre bort än mobiltelefonen.

En touringpackad motorcykel flyttar i allmänhet tyngdpunkten uppåt och bakåt. Bli inte förvånad om vägegenskaperna inte är som du är van vid.

Lås motorcykeln! Risken att bli bestulen utomlands är inte större än här hemma men problemen desto större. Ha dubbla par med nycklar och är ni två har ni varsitt par. Penna och papper är väldigt lämpligt, och råkar du ut för något ska du ta så många bilder som möjligt, inte bara på detaljer utan även några som visar situationen i sin helhet. Skriv upp kreditkortsnummer, försäkringsnummer och viktiga telefonnummer som du förvarar separat. Vad gör du om du blir av med både pass, fordonspapper, plånbok och telefon? Fota av dina dokument och låt någon betrodd som i värsta fall kan maila dig dem ha dessa. Lite kontanter är alltid bra, med euro klarar du dig överallt.

Men man ska inte krångla till det, lite sunt förnuft räcker långt. Resmålen kommer aldrig att ta slut om ingen verkligen hittar ungdomens källa förstås.

Trevlig semester!

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *