Plötsligt smäller det och ditt fina ställ ska bekänna färg. Kommer det att ge dig det skydd du förväntar dig? Materialet ska inte rivas itu, sömmarna ska hålla och slagen mot knän, armbågar och axlar ska absorberas. Det viktiga är ju att du kommer så oskadd som möjligt ut ur situationen.

Kanske, och mest troligt, är att du har CE-godkända skydd men resten vet de flesta egentligen ganska lite om.

Att bedöma materialkvalitet själv kan vara vanskligt men nu ska vi få hjälp av PPE, Personal Protective Equipment, en standard som måste uppfyllas för allt som kallas skyddskläder för motorcykelbruk. PPE Directive 89/686/EEC regulation trädde i kraft den 21 april 2018 och innebär att alla skyddskläder för motorcykelbruk som tillverkats efter detta datum ska uppfylla standarden. Men. Det finns inget krav på att du vid privat användning har kläder som godkänts enligt den nya standarden som man kan invända mot kallas ny, den har funnits sedan 1994 men levt ett liv i det fördolda.

Det där med hur kläder skyddar har varit och är fortfarande föremål för massor av tyckande. Hur står sig olika material i förhållande till varandra där den klassiska diskussionen har gällt läder respektive textil. Sällan jämförs olika skinnkvaliteter eller textilmaterial inom respektive kategori, kanske därför att kunskapen hos de flesta inte räcker till för en sådan bedömning och med det faller även jämförelsen mellan de två materialtyperna. Jämför man bästa textil mot sämsta skinn eller tvärtom? Ändå måste nog de flesta medge att de tycker att ju tunnare skinn desto sämre skydd, men inte ens det är korrekt om man inte håller sig till skinn från samma djurart och även i det fallet beror det på hur skinnet är garvat. Alltså, frågan är komplicerad och det är där testen kommer att bli till stor hjälp.

Många tillverkare har valt att inte helgodkänna sina plagg, dels därför att de flesta motorcyklister inte efterfrågar säkerhet utan mer fokuserar på stil och design. Nu räcker det inte längre med att skydden uppfyller CE-standarden, och med bedömningen av hela plagget får kunden reda på hur bra plagget är jämfört med ett annat, åtminstone i de tre steg som finns initialt.

Trots att vi just skrev tre steg klassar PPE ändå plaggen i fem och plaggen delas dessutom in i zoner. Säkrast är den nivån som har klassningen AAA. Utan att gå in på exakt hur zonerna är placerade på plaggen och hur de olika materialen bedöms så kan vi konstatera att AAA på de mest utsatta skadeställena ska klara fyra sekunder i en olycka motsvarande 120 kilometer i timmen. Klass A ger skydd i stadsmiljö och klarar en sekund i de farter som är aktuella där, AA två. De två kvarvarande nivåerna, B och C, kräver inte slagskydd och är mest tänkta som överdragskläder om man exempelvis som många crossåkare har en separat skyddsväst.

Ett sätt att undvika PPE och testnormen EN 13595 har varit att inte sälja dem som skyddskläder och det har fungerat utom i professionella sammanhang. Ett och annat plagg har funnits men inte sällan ratats av kunderna därför att materialen blir styvare och tyngre, bekvämlighet rankas uppenbarligen högre än säkerheten. Ingen skugga ska väl därför falla på tillverkarna som istället marknadsfört att plaggen har CE-skydd och även försäkringsbolagen har hittills nöjt sig med detta. De flesta tidningar har inte heller velat eller förstått och ofta beskrivit plaggen som säkra bara för att det finns slagskydd för axlar etcetera. Ytterst sällan problematiseras materialval eller förklaras varför den ena jackan kostar 6 000 och den andra blott en tusenlapp. Mer allmänt fokuseras artiklarna på subjektiva begrepp som passform. Inte undra på att många konsumenter känner sig tveksamma till att lägga extra pengar på något som sällan förklaras och då är vi tillbaka på ruta ett och klassningen PPE som förhoppningsvis sorterar bort de värsta avarterna. Lite som bilarnas krocktester.

Nu ska kanske inte testerna höjas till skyarna innan det går att säga hur många plagg som kvalar in i respektive kategori, kanske är kraven så lågt satta att i stort sett allt hamnar i AAA och då haltar ju ändå jämförelsen. Det är bara att inse att några plagg ger bättre skydd än andra och den som söker säkerhet vill ju ha en skälig gradering. Övriga hojåkare kommer fortfarande att välja plagg efter stil och design. En annan fråga är hur de plagg som enligt PPE ger ett nöjaktigt skydd i stadskörning kommer att marknadsföras. Kommer det att bedömas som vilseledande att kombinera sådana plagg med bilder på landsvägskörning?

En annan fråga i sammanhanget är hur försäkringsbolagen kommer att agera. Syftet med PPE är ju att öka säkerheten för motorcyklisterna och om det är sant kan man anta att skadekostnaderna i gruppen med kläder klassade i AAA blir lägre än för övriga. Ska det premieras med lägre försäkringspremier eller blir det snart krav på PPE-godkända kläder för alla? Kan vi snart blicka bakåt på en period där uttryck som ”motorcykelanpassad” utrustning anses som alltför luddiga?

Och hur blir det med alla de plagg som idag har isydda CE-märkningar eftersom plaggen har godkända slagskydd, kommer kunderna att tro att det är plagget som är godkänt när det bara är slagskyddet som är det? Rätt märkning är som på den nedanstående bilden där i detta fall klassningen ”AA”, lämplig för stadskörning, anges.

Kanske blir det som för hjälmar, det finns lagkrav på godkänd hjälm men det kollas långt ifrån alltid vid en olycka. Det blir upp till dig som motorcyklist att välja säkerhetsnivå men det går inte längre att skylla på att man inte visste.

Här kan du läsa mer om hjälmars klassificering.

Kommer du att ta hjälp av PPE för att välja din motorcykelutrustning?