GästBloggare – ”Min erfarenhet som mc-åkare”.

Vi visste inte ens att vi skulle ha gästbloggare men Björn skrev en milt sagt underhållande text och skickade in.
Här slösar vi ingen tid utan vi låter Björn börja. Du kan givet också bidra som gästbloggare! Det är bara att skriva.

När jag var liten läste mina föräldrar vid upprepade tillfällen en berättelse som hette Olles Skidfärd i den då i småskolor vanligen använda läroboken Vill Du Läsa och den spänning som förmedlades gjorde att jag i mitt fortsatta liv varit intresserad av äventyr där man för egen maskin förflyttar sig i naturen. Så när min kompis Jessie före en jubileumsmiddag på Cypern föreslog att vi skulle hyra motorcyklar och åka runt på ön accepterade jag med entusiasm.

En tidig morgon anlände vi till ett företag som hyrde ut motorcyklar  i en liten by utanför Aya Napa och uthyraren som tydligen tidigare arbetat svart och underbetald på grekisk restaurang i Sverige frågade på  bruten svenska efter körkort och pass och frågade efter min erfarenhet av motorcykelkörande och dess handhavande i trafik.

Hans ifrågasättande av mina kunskaper på tekniska områden föranledde mig att i undervisande ton briljera med min gedigna utbildning på MC och mycket större fordon jag hade från min millitärtjänstgöring 24 år tidigare samt att jag varit djupt  involverad i massor av utredningar om inträffade missöden i trafik runt om i världen. Jag tyckte också att han såg opålitlig och okunnig ut men påpekade ej detta artig och belevad som jag är. Mina farhågor om det senaste besannades då han föreslog att vi skulle hyra två 175 kubikare och på min fråga om vad detta var förklarade att det hade något med MC:s volym i kubikcentimeter att göra. Ett hastigt matematiskt överslag i min snabba hjärna kom till  resultatet att den VW buss som kört oss dagen före hade dimensionen 1,5 x 1,5 x 5 meter vilket ar 10 kubikmeter och att jag måste än en gång i undervisande ton förklara for honom att den mc jag skulle hyra måste vara minst på 0,5 kubikmeter. Av han ansiktsuttryck och gapande mun förstod jag att det äntligen gått upp för honom vilken teknisk jätte som stod framför honom men med min själsfinhet och medfödda blygsamhet avstod jag från att vidare hävda mig på intellektuellt mindre begåvade och tekniskt underlägsna medmänniskors bekostnad ej heller kallade jag honom ”förbannade diskplockare” med hänvisning till hans förmodade tidigare arbete på någon sylta i svensk småstad. Ett klart bevis på min superba förmåga att träffsäkert bedöma personer efter ett första ögonkast bevisades når vi besökte hans kontor  för att fylla i erforderliga hyres och försäkringsdokument, Han hade låtit fotografera sig själv i läderkläder på en MC med en konstig krans av gröna blad runt halsen som han tydligen fått av en tjej som hette Ilse och bodde på Man. Tydligen hade han ej jobbat som diskplockare utan som silverputsare och skrytsam som han tydligen var hade han låtit gravera in sitt namn på den stora mängd pokaler och tallrikar som han hade inne for putsning  längs en långvägg på  kontoret.

Då det för  hans nuvarande jobb som mc-uthyrare skulle vara fördelaktigt med vidare teknisk kunskap på mc-området fortsatte jag osjälviskt förmedla mina gedigna kunskaper på området och hans förvånade uppsyn förbyttes till högludd gråt av tacksamhet för vad jag lärt honom.

Han snyftade av saknad när vi gick ut på gatan för att få våra MC.n iordningställda av en annan cypriot som också behövde utbildning…

Tydligen hade utvecklingen av motorcyklar  gått bakåt sedan min 24 år tidigare genomgångna utbildning på området men efter att på huvudet ha försetts med ett klotformat plastskal av ett mindre kylskåps storlek  som spändes fast med läderremmar under hakan och fått händerna täckta med lovikkavantar av läder var jag i mina shorts och T-shirt färdig för en äventyrlig färd genom Cyperns vackra landskap.

För att genomföra detta måste dock MC:n startas först.

Och detta tillgår så att mc:n lutas cirka 45 grader från åkaren och en järnpedal skall trampas nedåt med kraft samtidigt som man med högra handen vrider den gummiförsedda änden på styrstången så mycket det går.

Detta utfördes men som tidigare nämnts hade utvecklingen på mc-området gått bakåt men cykeln gick framåt med hög fart in i en framförvarande trottoarservering och en betydande ommöblering genomfördes och genom konstruktionsfel stannade mc:n inte när man trampade på pedalerna på samma satt man gjort på vanliga cyklar i århundraden men genom att hoppa av och låta mc:n ensam göra en tur i en blomsterrabatt som ändå troligen skulle ha omplanterats räddade jag mig med stor rådighet, snabb uppfattningsförmåga och stort mod från vidare skada och farlighet. En förbipasserande kommenterade att trottoarserveringen påminde honom om ett besök på Formosa efter senaste jordbävningen och jag fick tillfälle att imponera med mina geografiska kunskaper genom att säga att Formosa numera hette Taiwan.

Kylskåpet på huvudet hade vridits ett kvarts varv vilket begränsade sebarheten till ett öga men min kompis Jessie talade om att jag inte behövde det då hans vetskap på ornitologins område sagt honom att hackspettar inte fanns på Cypern men ändrade sig och sade att jag borde behålla den då termitfaran däremot var stor på ön.

Den nye cypriotiske uthyraren som med beundran sett min uppvisning föreslog att vi istället for två 175:or skulle hyra en 500-kubikare som Jessie skulle köra och jag skulle som passagerare kunna ge instruktion och råd om körande och handhavande under vår färd och efter att jag ombetts signera ytterligare ett försäkringsdokument var vi nu klara för var färd genom öns dalar, kuststräckor och bergspass.

Vid utfarten ur byn såg vi diskplockaren/silverputsaren komma sakta körande i en röd Ferrari vilket ytterligare stärkte min uppfattning om att han kunskaper om kostnader inom motorbranschen också var brisfälliga, tänk att man ska ha rätt inom alla områden.

Vår fortsatta färd förlöpte utan nämnbara missöden,  gamla grekiska torggummor som inte hinner över vägen skall ju ändå dö någon gång och cypriotisk begravningsmusik är ju så vacker, och efter ca 350 meter stannade vi vid en taverna för intagande av frukost och kunde avnjuta de cypriotiska vinböndernas yrkesskicklighet. Jag hade redan då konstaterat ett ytterligare konstruktionsfel hos mc:n, den ar avsedd för en person, och den som sitter bakpå vilket var min lott, måste endera vara enormt hjulbent eller ha kroppskonstitution som ett tallbarr, långa ben kort, kropp, inget huvud vilket jag återkommer till. Därför  erbjöd jag mig köra i fortsättningen men förslaget avvisades i samma ordalag av min kamrat som om jag skulle ha föreslagit att äta hans lever  helstekt  till lunch och jag blev dessutom upplyst om att den tilläggs försäkring som vi signerat endast innehöll en klausul om att jag på inga villkor fick ha med fordonets framförande inom Cypern och Grekland att göra, en klar konkurens begränsning säkert begärd av cypriotiska tävlingsförare som skulle ha dvärgats av min begåvning. Problemet med huvudet bestod i att en flygande insekt med hög fart träffat mig i pannan under åkandet och då jag tidigare i veckan träffats av ett bowlingklot i samma panna som av misstag kvarhölls för länge av mina fingrar  efter en eminent kaströrelse och att pannan ömmade och måste skyddas.

Det på huvudet monterade kylskåpet var utrustat med ett visir som måste användas som skydd i nedfällt läge och därmed förändrade det vackra cypriotiska blomsterlandskapet till en lila månbild liknande det ökenlandskap Buzz Aldrin såg vid sin månpromenad.

Således fortsatte färden med mig sittande bakpå ,benen vitt isar med ett kylskåp på huvudet och ett färgat glas for ögonen som helt omöjliggjorde all form an visuell kontakt och ännu mindre av någon naturupplevelse av det vackra landskapet.

Det ljud en MC alstrar med en motor på 0,5 kubikmeter omöjliggjorde all akustisk kontakt med föraren Jessie och det krampaktiga grepp jag måste hålla fast mig i honom för att inte ramla av  med var av sådan art att endast ett hugg med en niotandad dynggrep skulle fått honom förstå att jag ville något viktigt, gå på muggen…

Vi stannade i en liten stad och intog lunch på en strandservering och avnjöt ortens vinprodukter och jag köpte en dyr virkad antik spets som present till min hustru varefter vi skulle återanträda var färd.

Mc:n måste startas på nytt och när jag avsåg sätta mig  ned lutade Jessie cykeln sa att ett våldsamt hett blankpolerat rör som gick längs mc:n träffade mig i båda skinkorna med ett fräsande och mina shorts var av föga hjälp i isolerande syfte. Vid förflyttning medelst gång måste benen hållas isär  såg jag på avstånd ut som ett upp och nedvänt Y vilket den ansvarige för katastrofen nöjsamt påpekade. I min värld är skador av två kategorier, livshotande och ofarliga där allt som händer mig klassificeras i första grupp det vill säga livshotande och vad  händer andra klassificeras som ofarligt.

Således måste, enligt min mening, ambulans tillkallas för sjukhusbesök men Jessie envisades med att köra mig till en lokal doktor som befann sig 8 km bort. Min  pina var dock sådan att han måste stanna efter en kilometer och den antika  dyrbara virkade spetsen kom till användning i syften som virkerskan troligen ej avsett och för andra gången denna dag lyckades jag förvåna cypriotiska yrkesman denna gång läkare och sköterskor när jag tog fram en antik virkad spets ur häcken på mig.

En bedövande salva fick ersätta spetsen men doktorn avslog vänligt men bestämt att hans ersättning delvis skulle utgöras av en antik spets, dyr men något använd.

Återfärden till Aya Napa gick problemfritt, nåja att några höns dör får räknas som vanligheter likaså att man ej kommer ihåg sa noga vilka länder som har höger eller vänstertrafik och vi och hojen  var ju ordentligt försäkrade och vad bedövande salva i häcken kan få för konsekvenser under en jubileumsmiddag är en annan historia som vi helst drar en glömskans slöja över, detta handlade om MC-åkande.

BJÖRN SVEDBERG

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *