Att du blir sedd är ditt, inte bilistens, ansvar

Nummer ett, innan du börjar läsa. Jag tycker att SMC är en superbra organisation och att troligt allt de gör är svinbra för mc-kollektivet.
Ok? Bra, då kör vi.

Vi oskyddade trafikanter kan oroa oss i olika grad för hur vi skall bli tryggare i trafiken. Alla människor kan i alla lägen fundera på hur de kan först riskminimera och därefter skademinimera allt runt oss. Jag själv har en regel om att ingen får lägga vassa knivar i diskvattnet utan de knivarna skall ligga bredvid så att de syns och ingen med varmblöta händer efter en stunds diskande inte ”hittar” en vass knivegg under lagret av bubblor. Samma sak gäller saker som står i vägen på golvet hemma innan natten. Inget barns färdiglekta Lego får ligga så jag kan trampa på det om jag går upp under de mörka timmarna. Ingen verktygslåda, slalompjäxor eller vad fanstyg som helst får vara framme så att jag kan trampa på, snava på eller gå in i och riskera göra mig illa eller skada mig på. Här är det ju rimligt. Akta dig så du inte gör illa dig.
Legot gör inte illa sig, inte heller verktygslådan eller slalompjäxorna.

De som oroar sig för att göra illa sig och kan skapa en bild över vad som kan hända inom en aktuell framtid är försiktiga. Vi lär oss av erfarenhet att inte springa runt blinda hörn. Många är vi som på ivriga barnsben kutat in i saker som stått runt hörn. Trädgårdsbord, parkerade cyklar eller liknande. Vi lär oss av andras erfarenheter tillsammans med den tidigare nämnda erfarenheten att inte köra fort runt blinda hörn i trafiken. De som istället gör det har ofta ingen chans att berätta om erfarenheten verbalt.

Om vi börjar propagera för att bilister skall ”Se oss!” kan i förekommande fall medföra att vi själva tror att bilister alls skall se oss. Hur många gånger har du själv inte sett folk som gående, cyklande eller något annat agerar som om det var en fysisk lag om att ”ser jag dig så ser du mig”.

Du kan tycka att vädret och sikten är hur bra som helst för den har nödvändigtvis inte ett smack med saken att göra. Motljus, reflexer från fasader, sjöar och vad än det kan vara kan potentiellt bidra till att du ur någon vinkel i något förhållande blir ”osynlig”. En bilist som tittar mot solen för att försöka se om ”det kommer någon bil” ur det bländande ljuset förefaller att ”se dig” då denne uppfattas av dig som att ha ögonkontakt. Sen smäller det.

Vi är inte legobitarna, vi är inte slalompjäxorna eller verktygslådorna när vi är ute och kör motorcykel. Vi är lilltårna på foten. De som gör så ont att få smällar på. En större skillnad är att till skillnad från tårna så dör de inte av att slå i en verktygslåda mitt i natten, för oss kan det däremot bli ”godnatt” helt och hållet.

Jag kan nog bara summera mina åsikter om att lägga ansvaret hos bilisten eller kampanjer som vaggar  in oss i tron att det finns någon korrelation mellan alla visiofysiska faktorer därute, informationskampanjer och våra liv och hälsa.  Så länge motorcyklisten tror att det är bilistens ansvar att se honom är olyckan enbart motorcyklistens ansvar.

Man har låtit sig luras om man tror att bilisterna där ute ”ännu inte blivit vana” i början av säsongen. De blir aldrig vana oss. Det är vi, som de flesta av oss som kör bil på vintern, som blir vana att vi alls inte syns till skillnad från när vi själva också sitter i bil och syns bland alla andra bilar.

Jo, förresten. Du vet väl att din skugga pekar åt det håll du syns sämst. Det är en bra regel att tänka att ”den min skugga pekar åt ser inte mig”. Hur än många gånger han sett kampanjen ”Se oss!”

HENNING SVEDBERG

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *