Är ”plåtpoliser” verkligen lösningen?

Läser i Dagstidningen att Polisen bestämt sig att minska trafikdöden, genom mobila fartkameror, detta när 42% av förare som omkommer i sveriges trafik är påverkade av alkohol och ytterligare ett antal är påverkade av narkotika samt ett stort antal är farligt trötta.

Man säger att man ska använda kamerorna vid vägarbeten och andra känsliga platser, det är förvisso lovvärt, men man kommer snart att placera dem på andra platser. Se på vart ”trafiksäkerhetskamerorna” placeras idag. Väg 55 mellan Uppsala och Litslenarondellen är nedlusad med fartkameror, trots att representanter för NTF erkänt att vägen redan innan mitträcken och fartkameror trots en snittfart då av ca 120 km/h var underrepresenterad avseende olyckor. Men vem har någonsin sett en fartkamera vid en skola med dålig sikt? Det är alltså inte fråga om trafiksäkerhet, utan om intäkter till statskassan.

Precis samma sak kommer att ske med de mobila fartkamerorna. Plåtpoliser tar inte rattfyllerister, drograttfyllerister eller biltjuvar, men då är det värt att betänka att en tagen rattfyllerist, drograttfyllerist eller biltjuv innebär arbete, inte sällan obehagligt sådant för den enskilde polismannen och inte minst kostnader för polis och rättsväsende. En fortkörande Svensson som får behålla körkortet betalar glatt sina 4000kr för 10 minuters arbete av polisen, rätt bra timpenning. En rattfyllerist eller biltjuv måste tas omhand, fängslas, tas till rättegång, hållas i gängelse etc. Kostnaderna för detta överskrider långt de fåtaliga tusenlappar han eller hon får betala i böter, alltså dåliga siffror i polisens budget.
Det är inte farten som dödar, det är rattfylleristerna, biltjuvarna och det eftersatta vägunderhållet som dödar, men de sakerna är för dyra för att vägverket och polisen ska vilja ta tag i dem.

SIMON ÅSLUND, UPPSALA


Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *